Prylexplosion i julens efterdyningar

Redan innan jul bävade jag för alla nya prylar som skulle kräva utrymme i vår lilla lägenhet. Nu hänger bebiskläder ut genom proppfulla lådor, badrummet är fullt av nya mirakelprodukter som lovar evig skönhet och hallen är full av skor (vilket ju egentligen är ett drömscenario men blir till en stressfaktor i jakten på det prylfria hemmet). Vilken tur att syrran gav presentkort på en tuff rensningskonsultation, men jag är redan skitnervös...tänk om jag måste slänga min bok om franska verb, festklänningen från Zara som hängt oanvänd med lappen kvar i två år, eller det tomma fotoalbumet jag köpte '99 vars omslag blev förstört i solen...?! När jag tänker efter låter det ju helt sjukt att jag har kvar de här prylarna, men jag tror att jag behöver väldigt strikta riktlinjer för att se varför jag är redo att äntligen skänka bort till exempel min bruna nostalgimockajacka från '89.

Här sammanställer jag tips och tankar som kan underlätta en rensning. Fler inlägg med tips följer...

1. Häng alla galgar i garderoben bakofram. När du använt ett plagg vänder du på galgen. De kläder som fortfarande hänger på bakvända galgar efter ett halvår/år/två år går till klädinsamlingen.

2. Om det är svårt att göra en storrensning; gör dig av med en sak om dagen. En enda sak är lätt att hitta, men det blir ändå 365 prylar om året.

3. Ta med böcker och tidningar till väntrum där läsningen uppskattas, om det känns tokigt att slänga litteratur med rolig läsning.

4. Skaffa digitala versioner av kassettband och LP-skivor så kan du göra dig av med den tunga, skrymmande vinylsamlingen.

Rensa i röran

Jag inser att min dagliga frustration över överflödet prylar i hemmet har en direkt koppling till kaoset inuti. Att rensa hemmet är att rensa själen, göra sig fri från det förflutna. Tyvärr går det väldigt sakta att bli av med skräpet, eftersom man nuförtiden lätt kan tjäna en hacka på gamla avlagda kläder, LP-skivor, leksaker och samlingar. Då krävs enormt mycket mer tid och energi än att köra grejerna till Second Hand, eftersom man ska fota, bildbehandla, bestämma pris, kolla frakt, komponera en lockande beskrivning...


Idag har jag dock äntligen fattat mod att ta farväl av min gamla hotelltvålsamling. 117 oanvända godbitar i plastaskar från Scandic, Silja Line, Hotell Skogshöjd, Best Western, Motel 8...tre kilo lättare blir mitt bagage när (eller om) nån annan stackare nappar på auktionsutropet 1 krona på Tradera.

Höjden av min ineffektivitet när det gäller rensning är skrattretande. Jag häller ihop innehållet ur gamla förpackningar med de nya så att jag kan göra mig av med en av dem. Jag bestämmer mig för att läsa alla olästa pocketböcker så att de sedan kan gå till Myrorna. Jag researchar LP för LP hur många kronor man kan tänkas få per skiva vid en eventuell försäljning. Oftast slutar det bara med en omplacering av grejer utan att jag egentligen gör mig av med nånting.

Tänk om jag skulle sätta upp lite mål och riktlinjer som är mer nåbara än "ett friktionsfritt hem som inte kluttras ned av ett känslomässigt prylbagage". Till exempel att jag ska göra mig av med en sak om dagen. En sak bör jag kunna välja, och det blir hela 365 prylar på ett år. Jag räknar tvålarna som dagens...

Krisen har undvikits

Allt som krävdes var en sen kväll i lugn och ro med Lancôme-ansiktsmask, hemmatandblekning, nagellack och en hårtvätt o dyra hårprodukter nästkommande dag för att jag skulle känna igen den gamla prinsessan i spegeln. Att vågen tickar nedåt hjälper också till; om jag drar in magen och håller andan kan jag nu knäppa mina gamla jeans!
Jag inser att det är upp till mig om jag ska vara en mysbrallsmorsa eller en glammamma. Det är bara så svårt att ta tag i mig själv. Vardagsrutinerna går i ett och många dagar missar jag fönstret för att komma iväg. Jag prioriterar annat än en halvtimma i badrummet. Sen skrattar jag åt mig själv när jag tänker på alla modebloggare som dagligen publicerar dagens outfit och sätter mig själv i den situationen "Ja, det är Abercrombiemysisar i mörkblått för sjunde dagen i rad, dock är det svarta linnet utbytt mot ett i beige eftersom det tidigare blev nerkissat".

Upp till ytan

Jag har plötsligt fått ett sånt dundrande behov av att vara ytlig. Boka klipp och färg, köpa svindyra ansiktskrämer och hårprodukter, uppdatera garderoben, dricka massa rödvin iklädd pumps och kjol, leva lite pre-mama-liv igen. Bördan att rädda världen för nästa generation har blivit för tung för mina axlar, de orkar nu endast med den fjäderlätta beröringen av nylockat hårsvall och möjligen axelremmen på en nätt liten handväska utan plats för vare sig blöjor eller nappflaskor. Jag rullar ögonen åt de stereotypa föräldratidningarna hemma på hyllan, åt lattemorsafikat på Wayne's och bevakningarna av katvigoveraller på Tradera. Bebisbubblan har spruckit; den osminkade karenstiden i mysbyxor och otvättat hår är över. Jag är redo för ett glammigare mammaliv!

Var är jag?

Jag har ett helt sammanbrott som väntar precis bakom ansiktet, jag känner det där, bakom ögonen, i halsen. Jag har en svärm av ord och känslor som varken hittar min tunga eller mina fingertoppar. De bara sitter där och lurar mig att glömma andas tills jag ändå minns och tar ett befriande andetag ända till botten av lungorna innan jag glömmer igen.